Nu var det ett tag sen jag skrev nåt här. Detta beror på att jag har liksom varit upptagen med annat mycket viktigare saker. Nja... Vad jag har pysslat med när jag har befunnit mig "vid min dator" är detta; Jag har gått igenom typ fem miljoner mail på kontot som "sitter ihop" med Agilitylistan. För er som inte vet vad Agilitylistan är så kan jag berätta att det är ett forum för... agilityidioter eller -nördar eller -fantaster eller människor som delar intresset: Hundsporten Agility (ni får själva välja vilken beskrivning ni föredrar). För att vara säker på att jag nu inte missuppfattas, så vill jag - för säkerhets skull - poängtera att det där med "typ fem miljoner mail" (som jag nyss skrev typ sju rader upp) INTE är bokstavligt talat, utan är en medveten överdrift för att beskriva känslan jag fick när jag upptäckte hur många olästa mail som fanns på kontot. Den verkliga siffran var 4951 stycken - om jag minns rätt, vilket jag ABSOLUT INTE är säker på. Jag är däremot säker på att det var över fyratusenniohundra stycken (anledningen till att jag valde att bokstavera denna sistnämnda siffra var för att på ett konstnärligt och målande sätt beskriva hur måååånga mail det kändes vara).
Men varför i all världen hade jag sååå mååånga mail? (Att jag har medvetet valt att dubblera - i mångtal- vissa bokstäver i orden "många" och "så" beror även det på att jag vill försöka beskriva känslan över antalet mail).
Jo, för att jag gick med i Agilitylistan för typ ett år sedan - och sen har jag glömt bort det, jag har inte besökt sidan något mer under denna årslånga tid. Eller rättare sagt, jag har kommit ihåg det vid fel tillfällen, något som jag för övrigt är expert på.
Exempel:
När jag står i duschen kommer jag ihåg att jag ska skicka in förrapportsblanketten till Studiefrämjandet (ang agiltykursen som jag nu har), men sedan... när jag har gått ur duschen och är påklädd och så, är detta som bortblåst ur min skalle. Ett annat exempel: När jag är i skogen så tänker jag att när vi kommer hem, så ska jag komma ihåg att stretcha den jycken som nu ska stretchas, fast... när jag sedan kommer hem, så minns jag inget - förrän jycken är kall igen. *suck* Som sagt: Jag är expert!
Nu när jag tidigare i veckan mindes Agilitylistan - när jag faktiskt "var vid min dator" (detta är ett citat från brorsans gamla telefonsvarare som med en manlig, dov och mycket myndig röst förkunnar: "Personen ni söker finns ej vid sin dator!". Det är alltså inte brorsan som säger detta, utan det är en förprogrammerad röst, som låter ganska komisk) - så efter en stunds trixande kom in på "min sida", så blev jag förstås inte förvånad över antalet mail. Jag menar, dummare än så är jag faktiskt inte. Jag blev nog mera lättad över att det inte var ännu värre. Hihi! Nyfiken som jag är, så kunde jag liksom inte bara "deleta" alltihopa utan jag bara måste gå igenom alla fem miljoner mail. Nja, jag läste inte precis alla, bara de som hade spännande och uppseendeväckande rubriker. Haha! Folk, jag säger bara: Folk!!
Jag trodde faktiskt i min enfald att agilityfolk var trevliga. Hur kunde jag tro något sådant? Ja, ja.. de flesta är trevliga och vettiga, men det är ju förstås så att de andra, de ej så sympatiska, som man minns liksom mer, eftersom de står ut från mängden och hörs mest. Det är nu ovanstående rubrik kommer in.
När jag läste bland annat om den där stackaren som bara ville hitta en ny lagkamrat till sitt lag, som hade författat en lättsam och lätt humoristisk "annons" blev - av några stycken - totalt ifrågasatt, sågad och något hånad, så kunde jag inte hålla mina känslor tillbaka, där jag satt helt ensam i rummet, utan jag spontant utbrister högt för mig själv: "E´hon dum i huv´et, eller?!", speciellt åt en utav kommentarskrivarna (observera att jag ofta brukar kalla mig själv "dumhuvud" eller "klantskalle" när jag gör något dumt eller på annat sätt klantar mig.) Jag tyckte riktigt synd om killen som bara ville vara smårolig och trevlig. Jag funderade länge över "hon som jag undrade om hon hade alla tomtar intakta på loftet" (denna felskrivning är medveten), hur hon verkligen kunde missförstå "lagkamrat-annonsen"? Hur man kan vara sååå humorfri? Finns det verkligen människor som inte har någon som helst gnutta humor i sig?
Fast sen funderade jag om det kanske var jag som inte fattade. Att det var hon som har sådan subtil humor, så att man först tror att hon är seriöst allvarlig, men i själva verket så är det hennes sätt att uttrycka skämt. Fast... jag tvivlar, men jag är inte säker... En sak är dock säkert; Hon gillar att diskutera! Och vem gör inte det? :)
Någon dag senare, när jag var inne på en utav våra rikskända hundinstruktörers (eller vad de nu vill kalla sig för) blogg, så var det världens diskussion om ett ämne. Och där hade ovannämnda skribent kommenterat. Här blev dock min spontana reaktion istället: "Xxxx, du är min idol!! ♥♥♥". De tre fåniga hjärtanen får demonstrera min varma känsla för kommentarskribentens åsikter och funderingar i hunduppfostringsämnet.
Gromit beundrar Beverly Hills Chihuahua, och han är så stolt över denna bild. ;)
Och nu slutligen till min rubrik...
Varför är det så här? Varför kan inte allt på denna jord (planeten Tellus) vara antingen svart eller vitt? (Nu menar jag förstås inte bokstavligt talat; att jag vill att världen enbart ska ha dessa färger, eller "ofärger" om man säger så, utan bildligt talat.) Det skulle ju vara sååå mycket enklare då! Tänk er en helt svart värld. Vad enkelt det skulle vara! Eller en helt vit dito. Man skulle inte behöva tänka och fundera och grunna så mycket över lila, grönt, rosa (usch!), rött, blått eller gredelint (finns verkligen denna färg?). För att inte tala om orange - eller randigt och rutigt! (Alla dessa färgexempel är fortfarande enbart bildligt talat). Man skulle bara kunna bestämma sig för att "Det här gillar jag!" eller "Den här killen/tjejens åsikter gillar jag inte!", och så var det inget mer med det. Det är ju sååå krångligt nu när de ena stunden är "dumma i huv´et" och nästa stund "är ens idol och förebild".
Nä! Kan inte alla bestämma sig för att "Nu hädanefter så tycker jag bara som Kerstin inte gör" eller "Nu i all framtid efter så kommer jag enbart ha samma åsikter som Kerstin". Det skulle förstås bli lite komplicerat - speciellt när personerna i fråga inte har en aaaning om vem denne Kerstin är (ett förtydligande: "Kerstin" = jag menar alltså mig själv, dubbleringen av "a:n" i ordet "aning" är medveten, ett litet humoristiskt sätt att målande beskriva hur ovetandes man/någon har varit och sedan blivit upplyst (dvs fått lärdom, ej upplyst med till exempel en ficklampa eller dylikt). Se/lyssna till Hasse & Tages (Svenska ords) revy "Under dubbelgöken". I och för sig så är detta "ingen aaaaning" från Dubbelgöken-revyn ett sarkastiskt uttryck för att man egentligen visste innan, men lät bli att erkänna det. Alla dessa paranteser med förtydliganden är inspirerad av Agilitylistans alla kommentarer, där det lite väääl ofta är mycket lågt i tak, och detta "låga tak" är bildligt talat, med andemeningen att man inte visar repekt för olika åsikter, så att man törs knappt skriva (eller läsa) för alla dessa (onödiga/mer eller mindre valda missförsånd, som man med hjälp av dessa paranteser försöker eliminera) etcetera. Puh!
Det är jobbigt det här med alla dessa paranteser ( ) (dessa sistditplitade paranteserna precis här ovanför, sex ord bort, är enbart där för att bildligt förtydliga vad jag menar med paranteser) och allt detta förtydligande. *puh*) (Ånej! Nu har jag tappat all kontroll på alla dessa paranteser och förtydligande! Hjälp!)
Hm...? Men om all världens befolkning plitar ned sina åsikter och tyckanden samt tro i nåt universiellt nät-forum av nåt slag, så kan man veta liksom vilka man ska heja på och vilka som man ska elakt och lömskt förakta..
Eh...? Men..? Så är det ju redan, men nu är det liksom "utspritt" över alla hemsidor, bloggar, tidningar, TV, radio - och i ICA-kön - etc. Hm..?
Nä, det måste finnas ett ställe att notera sina tyckanden. Det blir mycket enklare så. Och man ska aldrig få ändra sig. Lagt tyckande ligger!
Observera! Jag har inte skrivit något ord här ovanför enbart med STORA BOKSTÄVER (versaler) = skrika. ;)
Undantag: orden "INTE" och "ABSOLUT INTE" (i det första stycket, samt "STORA BOKSTÄVER" två rader här ovanför, typ). Stor bokstav har förekommit vid ny mening och vid namn, exempelvis ICA. Kursviv text har dock förekommit och en del understrukningar. ;)
Dessa bilder har inget med texten att göra.
Grompan ser en huggorm som spatserar över vägen.
"Vart tog den vägen? Vart tog den vägen?!!", undrade både Gromit och Spirou nyfiket. Wilbur (utanför bild, som synes) brydde sig inte ett skvatt. Han var upptagen med viktigare saker, som att nosa intill en grästuva.