Jag hade bara svårt att bestämma mig i gårdagens dagboksinlägg. Eller så gjorde jag bara en.. vad heter det? Inte "cliffhanger", inte "trailer", utan en "teaser" heter det väl?! Eller så var det så att jag inte hade någon lust att skriva nåt - då blev det som det blev. Då kan man ju ifrågasätta varför jag började överhuvudtaget. Ånej! Nu börjas det igen - mitt skrivande om ABSOLUT INGENTING! S-L-U-T-A!!!!
Hur som helst så har jag bestämt att dagens story blir "Hundbad". Alltså det som var gårdagens "händelse".
Ser ni hur skräckslagna jyckarna är? Både Keaton (i förgrunden) och Spirou försöker undvika min blick. Gromit sitter i fotöljen och darrar.
Först ser Wilbur upp mot mig...
... Men när jag kommer närmare, så lägger han kvickt ner huvudet - och HOPPAS!
Ser ni hur Gromit sitter bestämt bredbent med framtassarna, som om de vore fastnaglade i fotöljen: "Ingen - inte ens Matte - ska kunna rubba mig!"
Vad är de mina jyckar är så förskräckta över? Jo, detta:
Spirou-stackarn och Keaton var de två som igår blev inburna till "tortyrkammaren", som Sigge Svamphund skulle kalla det för. Notera det egenhändigt ihopsnickrade hund-duschbordet. Tjusigt va´?!
Apropå mitt badrum: När jag köpte huset så bestämde jag mig för att det allra första jag ska fixa till är just badrummet. Eh.... När flyttade jag in? Tja... Hur gammal är Spirou? Sju år... Suck! Det har gått SJU ÅR! INGET har hänt!! Ja, ett av mina motton är ju: "Gör aldrig idag det du (antagligen) lika bra kan göra imorgon". Den största anledningen till att jag skjuter upp ombyggnaden är att jag verkligen avskyr - VERKLIGEN AVSKYR - att ha massa med folk (hantverkare) rännande omkring hemma. Det var illa nog när det var folk här och satte upp gunnebostängslet - och det var ju utanför. Än värre är det att ha folk inomhus. Sådana där hantverkare kommer ju MITT I NATTEN! Så där vid sju-tiden på morgonen. Usch!!!
Nämen! Nu kom storyn ut på stickspår igen. Till saken! Hundbad!
När det var Keatons tur för badet kollade jag noga hur hans sår på nosen mådde. Det såg fint ut. "Vadå? Sår?", undrar ni nu. Jo, det är den andra storyn: "Hundslagsmål, blod och tandagnisslan". Men den spar vi till en annan dag. Imorgon, kanske?
Idag var det Wilburs tur att bli fin och ren. Jag hade ingen lust att bada och föna långhårig pudel, så jag bestämde mig för att raka ned Wilbur. (Långhårig och långhårig. Så himla långhårig var han inte. Säg som det är istället: Jag är lat.)
Här har jag börjat med nedrakningen.
Halv pudel nedrakad. Vill poängtera att jag har alltså aldrig gått någon klippkurs. Jag gör på "gehör", typ. Den kunskap jag har är framför allt från böcker och uppfödarnas valpklippning som typ ingår i priset. Har länge haft viljan att gå klipp- och trimkurs. Både för pudel och ESS. Men det har aldrig blivit av. Mycket för att jag varken passar in i nybörjarklippkurs eller utställningsklippkurs. Nybörjare är jag ju inte - har nu klippt och trimmat i flera år. Och utställningsklippning är jag inte riktigt intresserad av. Är inte så himla noggrann som man måste vara då.
Gromit iakttar förskräckt(?) nyfiket(?) på. Eller är det skadeglädje?
Men oj!! Nu tappade jag koncentrationen på Wilburs klippning. Jag rakade alldeles för mycket! Det blev ingen Wilbur kvar!!!! Bara lite pälstussar... Snyft! Min Wilbur. Vad har jag gjort!!!!!
Lugn. Jag skojade lite. Wilbur fick en liten paus ute innan badet.
Badad och fönad - Pälsen står ut i alla hörn!
Nu är pälsen tillklippt och utjämnad. Jag föredrar att spara en hel del päls på benen och hättan. Jag tycker det ser snyggare ut. Mer som en frisyr än bara torrt nedrakat. Svansen vill jag inte ha för yvig - måste vara i balans med resten.
Som vanligt är det nåt som retar mig: Högra bakbenet är för brett. Vill få till vinkeln bättre vid knävecket, typ. Apropå det: Jag har alltid svårt att få till det så att t ex bägge frambenen är lika. Oftast så blir det benet som jag gör sist långhårigare - är så orolig att klippa för mycket. Då blir jag ju tvungen att "börja om" med det första benet igen. Till slut blir det ingen päls kvar alls på något ben. *s*
Man blir kissnödig av att bli friserad. Pga att Wilbur har lite eksem på magen och insidan av låren (varje sommar likadant), så har jag rakat ned ordentligt där så det blir luftigt. Jag smörjde även in lite "antikli-medel" (Viatop).
Klart!!
Som vanligt får "pudelsaxen" ligga kvar framme. Tufsar kommer fram här och där samt ben som jag "bara måste" lite då och då jämna till.
Avslutningsvis lite huvudbilder på alla nytrimmade hundar:
Spirou.
Wilbur.
Gromit.
Oj! Jag glömde tydligen ta kort på Keatons ny-trimmade öron. Så här en lite äldre bild från i juni.
Voff på er!