När jag var ute och gick idag med mina jyckar i regnet, så tänkte jag på att mina allra bästa och mest trevliga promenader har varit just i oväder.
Jag minns till exempel för många år sedan en promenad i åskväder. Det var på den tiden då jag bara hade två hundar - Baloo och Keaton. Vi gick på gångvägarna bortom Röllingbyskolan. De mörka åskmolnen kom allt närmare, och det blev som likt en sport att hinna hem innan de svarta gigantiska och mäktiga molnen kom ifatt oss. Jag hade ju inga regnkläder med mig. Molnen vann! ;) Vi hade egentligen inte en chans. Det "braiga" och roliga med promenaden var dels att jag blev så faschinerad av naturens mäktiga krafter, hur dagsljuset förändrades så snabbt, dels spänningen i "Vem vinner: Åskmolnen eller jag" och att vi faktiskt fick vara helt ifred på vår promenadtur. Vi såg inte till en endaste människa! Alla hade tydligen sökt skydd i hem och vrån. Det var bara Baloo, Keaton och jag i hela Åkersberga som var - dumma nog - att vara ute och gå en skön eftermiddagstur. Behöver jag nämna att vi blev dyngsura. När vi kom hem såg jag ut som om jag hade varit med i en wet T-shirt-tävling, och den annars så fluffiga och ståtliga Baloo såg ut som en stackars ynklig dränkt katt. ;)
En annan trevlig promenad var en vinter - i världens värsta snöstorm. Baloo, Keaton och jag var och gick på samma ställe som ovan. Annars så brukar man ofta möta folk på dessa gångvägar. Men denna trevliga och mysiga dag (i snöstorm) mötte vi förvånadsvärt (eh?) inte en själ. Vi var helt ensamma. Svarta Baloo såg ut som en vit snö-pudel. Jag hade kameran med mig, men dom bilderna finns tyvärr inte i datorn. Borde på nåt vis fixa in gamla foton i datorn.
Dessa bilder finns dock här - Sovande jyckar.
Keaton.
Gromit. Ser det fridfullt och mysigt ut - eller?
Spirou o Gromit.
Det är aldrig fel att ha en storebrorsa att vila huvudet på.
Wilbur däremot föredrar en matte att vila huvudet på.
"Aldrig att jag ligger i närheten av en HUND!!! Hemska tanke!"
(Här var det suddigt värre)
En alldeles dagsfärsk bild på nybadad och frusen Keaton iförd Spirous obtrack-täcke plus filt. Envisa Keaton "bara skulle" ligga i soffan. Så jag fick schasa ned Gromit för att Keaton skulle få plats. (Spirou o Wilbur låg också i soffan.Och jag själv, förstås. ;)) Det tog cirka en halvtimme (minst) innan Keaton åter blev varm och slutade "frusen-darra".
Gromit blev "förpassad" till snurrfotöljen. Visst ser han "lidande" ut!
Jo, nu är det två dagar kvar till KM:et. Nu vilar vi oss i form! *snark*