*suck* Nu har OS äntligen börjat... och vad är det (typ) första som sänds? Jo, värdelösa, dumma, urtråkiga beachvolley! *suck* Gissa vad en kund och jag talade om på jobbet för någon dag sedan? Jo, kul att OS börjar snart, men den där beachvolleyn.... *dubbel-suck* Jag minns minsann förra sommar-OS - det var dumma, värdelösa, urtråkiga beachvolley JÄMT OCH STÄNDIGT!! Meddetsamma man satt på TV:n - så såg man den där sanden ryka och sprätta åt alla håll och kanter, och nakna (nja, bikiniförsedda alternativt boxershortsförsedda beroende på kön) folk slänga sig efter en flygande boll som far över nätet och ut bort utanför TV-bilden. Urtrist! Ingen finess, liksom. Hihi! Alla som nu älskar denna urtråkiga sport kommer hädanefter att hata mig. Jag bjuder på det. Håll till godo! :)
Nu till roligare sporter... Hundsporter!
I tisdags så tränade Katta och jag rallylydnad igen. Åtminstone jag är ganska imponerad över att vi liksom tränar inför den stundande tävlingen - och liksom flera veckor innan. Inte typ dagen före tävlingen.
Vi är ett bra träningsteam. Våra träningspass grundar sig på att det ska vara coolt och trivsamt - utan den minsta press eller stress. Att det även ska vara roligt, behöver jag nog inte nämna. Så nu suddar jag över den sista meningen.
Det är också bra att ha en åskådare som kritiskt iakttar varje move man make. Katta uppmärksammade att jag i rallymomentet "1 steg, 2 steg, 3 steg" har några märkliga trampsteg för varje halt, som kan förstöra helhetsintrycket. Först fattade jag ingenting: "Vadå trampar?!", frågade jag undrande. "Aha!!", utbrast jag sen när jag testade mina 1,2,3-kliv. Ja, ja... Men det är inte så himla lätt att stå still eller att ta rejäla, rena kliv när man liksom har "rytmen i blodet". Jag "dansade" ju typ vals på rallybanan. Är man musiker så är man! (Eh..?) Fast numera så lägger jag manken till att låta bli att trampa på stället.
(Blev precis "automatiskt" utloggad - utan att jag själv gjort nåt dumt. Skulle bara ta hit bildbevis från i tisdags. "Something unexspected error occourd - Sorry"- ruta kom upp. Det händer numera lite då och då, så jag är van... sparar ofta, så nu behövde jag bara skriva om ett par meningar. Hm..? Vad var det nu...)
Jag har ingen bild från själva träningen, utan bara när vi satt ned en stund mellan varven. Katta tränar med både Zero och Lazy, och jag med Spirou. Spirou och Lazy är ju gamla jobbar-kompisar med gott tycke för varandra. Plötsligt så bjöd Spirou upp Lazy till "dans" och hon var faktiskt lite på, och sa: "Okej!".
Glad tio-årig Spirou flirtar med...
... glad tioårig (?) Lazy.
Hm.. Vilket gap Spirou visar upp.
Som ni ser så står rallylydnadsskyltarna ute i en fin liten bana. Där har vi bildbeviset på vår träning, eller..?
Hihi! I själva verket så är dessa skyltar från Lottie och okänd fin vit herdehund med matte, som tränade rally intill oss. Nej, jag skojar bara; det är Kattas och min rallybana. Men Lottie och okänd fin vit herdehund med förare körde faktiskt en rallybanan intill oss, men deras var visst av högre klass. "Vad har ni för en bana!", ropade Lottie. "Nybörjarklass!", svarade Katta. "Okej..!", mumlade då Lottie, och fortsatte sedan med sin bana. ;)
Efter rallyträningen, så gick Pingu och jag bort till agilitybanan medan Katta och Zero körde.. vad heter det..? Lydnad, kanske? Det var koner och rutor, och före och kryp och sånt. Lite bruksigt, så där. ;)
Jag måste säga att jag är såå nöjd... Nej! Fel!!! Jag är såå GLAD över att min lilla Pingu - helt på egen tass - numera kan, bara efter några få lek-agilityträningspass, forcera ALLA tunnlar av alla de slag; raka, bananböjda och även den platta tunneln. Min lilla blivande agilitystjärna.
Även om allt var på lek - utan minsta krav, om Pingu hellre ville käka gammalt gräs, så fick han det - så körde jag ändå riktigt seriöst med godisskål efter tunnlarna.
Vi tränade även några få förberedande "bakombytensnurrar" samt även ett par "sitta-kvar-medan-matte-låtsas-göra-en-agilitytävlingsstart" fast utan något hinder mellan oss. Ibland så lekte vi bara tafatt mellan hindren, och ibland så satt vi still och gosade mitt på banan. Man kan säga att Pingu och jag hade ett ganska avslappnat, men skojigt agilityträningspass.
Haha! Självklart så "rymde" lill-Pingu upp på den hööööga balansbommen ett par gånger. Om jag fick hjärtsnurp? Jo, då, men jag dolde den relativt bra medan jag försökte få stadigt grepp om jycken så jag kunde lyfta ned honom - utan några missöden.
Strax efter denna lilla fadäs, så visade jag Pingu att man ska gå nedåt på balansbommen (jag lockade upp honom från sidan allra längst ned) - inte uppåt - och så fick han godis vid "2 på 2 av" och ytterligare en godbit i godisskål en halvmeter bortåt efter mitt "kör". Vi får se vid nästa träningstillfälle om han har fattat vinken; nedåt, inte uppåt!
En gammal bild där lillvalpen Pingu beundrar agilitypensionären Wilbur
.
Nästa lilla misstag jag lyckas med är att Pingu plötsligt upptäcker Lottie och fin vit herdehund med matte, som fortfarande tränar rally. Pingu rusar bort mot dom. Inget stoppar honom. "Akta rygg!!", ropar jag över appellplanen när jag inser att jag inte får stopp på min rymmarhund till byrackevalp. Proffsiga Lottie får dock tag på Pingu och riktar in honom mot sin desperat lockande matte. När han till slut upptäcker mig, så rusar han mot mig, men plötsligt så vänder han, rusar tillbaka till Lottie och greppar tag i en leksak som hon håller i/har i fickan. Med den i munnen springer han sedan till mig. Vilken rackartjuv! :) Lill-Pingu fick dock beröm för att han så fint apporterade tjuvgodset till mig.
En liten stund senare så rusar Pingu åter igen bort mot dom, men han hejdar sig när jag grymtade högljutt till."Bra!!!", berömmer jag då samt springer bortåt - och jycken kommer tillbaka!!!!!! Helt otroligt! :)
En gammal bild på en springande Pingu-valpspoling.
"Men Wilbur då? Fick inte han träna nåt?", tänker nu den uppmärksamme. Nä, det fick han inte. Jätte-orättvist faktiskt. Fast vet ni vad han fick göra som inte Pingu och Spirou fick? Jo, han fick vara med medan Katta käkade middag och jag fikade innan vi satte igång med rallyträningen. Jag misstänker att han är ganska nöjd med det ändå.
Wilbur var dock inte riktigt nöjd med att få vara inlåst i bilen medan vi andra roade oss med skojigheter ute på de spring-och nosvänliga gräsplanerna. (gammal bild)