Innan du börjar läsa, sätt igång filmsnuttarna - bägge två - buffra upp dom, pausa och sänk volymen på "den stora" (men "muta" inte). Sedan medan du väntar på "uppbuffringen" så läs texten medan du väntar. Smidigt, va!
Agilitysäsongen är nu i full gång. Man kan läsa på Fb om den ena tävlingen efter den andra, om alla fina resultat mina agilityfränder med duktiga hundar presterar. Grattis till er alla!
När jag läser om rapporterna, så brukar jag allra först tänka: "Aha! Nu är det den tävlingen!", och minns hur jag noterade varje tävling i min almanacka. Jag är faktiskt inte bitter, utan jag är faktiskt förvånad över hur anpassningsbar man är som människa. Nu är det så här - det är bara att gilla läget.
Jag kan faktiskt lite då och då till och med tycka att det är skönt att jag slipper. Slipper tidiga morgonar - och regnet. Vad frusna och blöta ni måsta bli! Och inte bara ni själva och hundarna, utan även alla prylar - och tältet - som sen ska - någonstans - hängas på tork.
Egentligen är det er det är synd om. Jag har det rackarns bra och bekvämt i alla fall. Torrt och fint. Och om jag skulle känna mig lite frusen - så har jag världens varmaste och goaste liten valp att värma mig med - både för kropp och själ. Om ett år är vi redo!
Faktum är att det här är inte första gången jag har årslångt tävlingsuppehåll. När Keaton skadade sitt ena framben (på tävling, Nacka BK, minns det precis, det var vid "bordet", ja, sååå länge sedan var det). Det tog två år innan vi var tillbaka, mycket beroende på att jag hade för bråttom - skadan gick upp igen. Dumskalle! (sagt åt mig själv, alltså)
Även denna gång var vid en regelrevidering, så när Keaton och jag till slut kom tillbaka, så kände jag mig sååå ovan med de nya reglerna, som alla andra tävlande redan då hade vant sig med. Ja, historien upprepar sig igen.
Eftersom jag - självklart - inte har rättigheterna till musiken, John Waite - Missing You, så kommer "ljudspåret" här för sig självt, liksom. Sätt nu först igång "den stora" filmsnutten nedan, sedan "den lilla" ovanför, cirka en sekund efter. Sänk volymen ("muta" inte) på filmsnutten nedanför. Tack på förhand (om ni nu orkar följa dessa krångliga instruktioner. :)
Igår var det två månader sedan - två månader av stor saknad. ♥
Och jag menar faktiskt det jag skriver i texten här ovanför. Jag är helt tillfreds med tävling- och träningsuppehållet. Vi - Pingu och jag - kommer tillbaka. Vänta bara!
