Jaha, nu tänker jag göra ett till inlägg om Rallylydnad...
Jag tror att jag på sistone bloggar mer om rallyn än jag tränar den. :)
Det är ju diskussionsdags på Fb igen om rallyn. Anledningen denna gång är för att tydligen ska kvalificeringspoängen höjas till 80 (från 70). För er som inte har en clue; kommer man upp till 70 poäng (nuvarande kvalgräns) tre gånger så blir ens lilla rostiga hundjuvel en tvättäkta diamant, och får därmed bli uppflyttad till nästa klass (om man så vill).
Personligen bryr jag mig inte så mycket om kvalgränsen är 70 eller 80 poäng, eftersom jag gör det här bara som en kul grej; "går det så går det"-mentalitet, typ. Givetvis så är det roligare att lyckas än att misslyckas, det vill säga; ju högre poäng man lyckas skrapa ihop desto roligare blir det. Och eftersom rallyn är en bedömningssport, så önskar man också att domaren och en själv tycker ungefär samma om ens prestation ute på banan.
Att det är roligt att göra aktivitet tillsammans med ens hund som även hunden tycker är kul, tänker jag inte ens nämna - för det är så självklart. En glad viftande hundsvans är som en lisa för själen.
En sval hundbassäng kan också vara som en lisa för själen - när det är alldeles för varmt en sommardag.
Nu har det - självfallet - uppstått två grupper inom det rallylydnadstävlande folket; de som uppskattar den nya kvalgränsen och de som mer eller mindre starkt ogillar. Med andra ord två grupper med varsitt tänk och tyckande:
De som gillar nya utmaningar, och de som tycker att det är nedrans svårt redan nu som det är.
De som tycker att när de har erövrat titeln RLD M (mästare, den högsta klassen), men känner att de inte riktigt förtjänar det - eftersom det var "för lätt", och de som är mäktigt stolta över sin RLD N (nybörjare, den lägsta klassen) titel, för de har kämpat så svetten lackat.
Någon till och med anser att det är dags att försvåra ännu mer, exempelvis att hunden borde gå/sitta/stå rakt jämte föraren istället för nuvarande mer frikostiga regel att hunden får gå/sitta/stå 50 cm från föraren, men i max 45 graders vinkel.
Med andra ord finns det många som tycker att rallyn är för lätt, och därför har den fått "ryktet" oseriös, och ordet "slasktitel" dyker upp lite här och var. "Vi måste höja rallyns status, därför är det bra att kvalpoängen höjs!".
Jag (och en till kommentarskrivare) undrade: "Varför måste vi höja statusen?", men inget svar hittills.
Vissa är riktiga höjdare och njuter av utsikten, andra sitter och tjurar på botten.
Jag undrar också här och nu: Om ni tycker rallyn är så himla lätt och oseriös, varför vill ni ändå tävla i den? Varför vill ni även förvandla denna lättsamma, lekfulla och prestigelösa hundsport till något som den absolut inte var ämnad till att vara? Det finns redan flertalet andra hundsporter som är (mer eller mindre) svåra med stora utmaningar och fyllda av moment som kräver hög precision; behöver vi verklgien fler?
Och så denna kommentar som jag faktiskt blev ganska besviken över:
"Hur kul är det med 6 st på första plats på 100 poäng och sedan kommer man som nummer 18, med 91 poäng?"
Tja... Nu så brukar de flesta tycka att tjusningen med bedömningssporter är att man framför allt bara tävlar mot sig själv - oberoende av sina medtävlande. Den egentliga utmaningen är att själv prestera tillräckligt bra, så man får höga poäng av domaren, och för att komma upp i godkänd/kvalificeringspoäng - helt oberoende hur sina medtävlande/konkurrenter presterar. Vilken placering man kommer på gentemot de andra är i grunden ointressant. Men tydligen inte, då... Hm?
Alltså, istället för att tycka det blev tråkigt att med sina 91 poäng komma på en 18:e placering, så borde man väl tycka att det är kul att det finns så många duktiga ekipage. Eller? Fast detta har inget med den höjda kvalgränsen att göra, utan att man vill försvåra bedömningen.
Egentligen ska man väl inte bry sig så himla mycket över dessa kommentarer, vilka ju ofta kan kvickt plitats ned i affekt utan större eftertanke... fast å andra sidan, så kanske det här avslöjas vad folk egentligen tycker och tänker, när det liksom ploppar ut, så där kvickt och spontant.
Exempel:
Kommentar: "... som jag skrev i en tidaigare kommentar, jag blir förbannad när folk kommer till tävling och inte vet hur moment ska utföras utan har långa diskussioner med domaren osv. ska det vara så enkelt så att folk inte tror att man behöver träna??? det tycker jag gör att sporten får en stämpel som oseriös!"
Kommentar: "Visst är det sorgligt med alla dessa frågor på banvandringarna... Folk som inte har en aning om hur momenten ska utföras..."
Det här tyckte jag faktiskt var lite intressant... för i andra trådar så uppmanas man att fråga domaren om man är osäker hur något ska utföras; att just detta är en av de bra sakerna med rallytävlandet, att denna möjlighet finns. Men... det är tydligen oacceptabelt och irriterande för vissa. Hm?
Sen så har vi de som anser att man är elak mot sin hund om man börjar tävla innan den är helt (mer eller mindre) tävlingsklar. Där håller åtminstone inte jag (helt) med; så länge man inte är arg eller visar sitt missnöje (etc) mot sin rookiehund. Vad är det stora felet med att lustfullt vänja hunden med tävlingssituationen - utan att ställa några krav, bara gå ut på banan och ha kul - helt kravlöst?
Kommentar: "... Om poängen höjs och folk inte klara det lika enkelt så kanske man faktiskt tränar...."
Nja... Jag tror inte det, att folk "vanliga Svensson-hundägaren" kommer träna mer bara för det. För jag tror att den största anledningen att "vanliga Svensson-hundägaren" inte lägger ned lika mycket tid på hundträning som en del andra är framför allt för de helt enkelt inte har den tiden på grund av familjen (ungar ska skjutsas hit och dit), andra hobbies, jobbet och andra vanliga vardagsbestyr. Alla har inte den förmånen att kunna lägga ned "ÖERHÖRT mycket tid på hundträning", som någon uttryckte sig. Men visst, visst finns de dom som helt enkelt är lata. *harkl* ;)
Varför måste de hundägarna känna sig "utstängda" och nu också "utslängda" (eftersom kval.poängen ska höjas; det är ju roligare om man har en chans att komma upp till den) från en sedan från början tänkt som en prestigelös och lekfull hundsport?
De vackra "elit-hundarna" ;) Foto: Louise Medman.
Under Fb-trådresans gång så uppstod uttrycket "elitfolket" (-ekipagen, -hundarna etc) när några uttryckte sina farhågor att den ursprungliga rallyandan, "hundsporten för alla", kommer att förtvina. Någon/några till och med ansåg att "elitfolket" inte borde få starta i rally; de har ju redan den klassiska tävlingslydnaden att briljera framtassarna på. Oj, oj, oj!!! Då kom ramaskriet. :) Hihi! Jag tror minsann att det där "elitfolket" är ena snarstuckna ena! :) :)
Fast skämt åsido, så blev jag faktiskt lite besviken på människorna. Jag menar, när "hund-Svensson" kände sig undanskuffad på grund av höjd kvalgräns, så visades ingen större förståelse, bara ett kallt och nästan lite nedlåtande: "träna mer bara, så går det" med en klapp på axeln. Men när antydan/uppmaning att "förbjuda eliten", då tog det minsann fyr i helsike! Ja, ja... :)
Vilka är då "elitfolket"? Ja, jag tror att denna förare skulle kunna räknas dit:
"jag tränar och tävlar för att jag tycker det är kul men jag skulle aldrig gå ut och tävla om jag inte var säker på att få kval.poäng/första pris/uppflyttning. jag anser att man inte är klar för tävling om inte hund och förare kan/vet hur moment ska utföras. vilken gren det än gäller"
En "Svensson-förare" har nog inte dessa krav på vare sig själv eller sin hund, utan kör ändå - och hoppas; ibland kan faktiskt mirakel infinna sig på hundsporternas arenor. Jag vet. Been there, done that.
Vilket är bäst: en tennisboll vid tassen eller 70 i skogen? Eh? Att ha alla bollarna i sitt alldeles egna bollhav är ändå allra, allra bäst.
"missar hellre med 20 p, än bara 1 p", är ett typiskt "elit-folks" uttalande. Själv skulle jag bli själaglad och smått euforisk om jag missade med bara ett ynka poäng - för så nära har jag aldrig någonsin varit! Och nära är bra, för då är chansen mycket större att lyckas nästa gång, till skillnad om man - som vanligt - är 20 poäng efter.
"... dags startade jag mästarklass men jag känner mig ändå inte nöjd, känns inte som jag har gjort mig förtjänt av en uppflyttning. Med lite "tuffare" krav och högre kvalificeringpoäng kanske man skulle öka statusen på rallylydnad. I hundens ögon har är det ju inte svårare att sitta rakt som att sitta snett. Det blir ju bara kraven på oss förare som ökas." (understrukningarna är mina komm.)
Denne, med det tänket, skulle helt klart räknas som "elitförare", en vanlig dödlig "Svensson-förare" skulle nog aldrig tycka så.
"Om man höjer gränsen, så måste många förare skärpa till sig i sin träning, OM man tävlar för att bli godkänd. Nu är det lite så, att man kan gå ut, utan att har ett hyfsat fotgående. Hunden har ingen aning om vad som förväntas av den och det syns tydligt på tävlingarna. Det är klart att det är svårare, men innebär det per automatik mer skrämmande?"
Ja, det är jag övertygad om, att om nåt är svårare innebär att det är mer skämmande än nåt som är enkelt och lättsamt - allra helst om man ska utföra det hela inför domare, skrivare och en kritisk publik.
Avslutar med denna kommentar från någon rallyfantast:
Kommentar: "Rallyn har gått åt helt fel håll sedan den blev officiell! Får väl pisk på fingrarna nu men det riskerar jag.
Under den inofficiella tiden visade sig inte många tävlingslydnadsekipage, nu är de merparten av tävlande.
Sporten som paret Cramer grundade är till för "den vanliga människan och dess hund" då de tyckte att tävlingslydnaden var för stram och prestigefull. Undrar vart det tänkandet har tagit vägen? Kraven på hundarna, och ägarna, har blivit högre och det är en helt annan sorts tävlande ute på banorna.
Att klanka på nybörjare som är ute på sin kanske första tävling och håna för att de inte kan momenten riktigt säkert är inget sportsligt! Alla är barn i början och jag tycker det är modigt att ta första steget ut på tävlingar!
Har tränat, tävlat och haft kurser i rally sedan 2007 men tycker att rallyn har gått över till elittänkande för alldeles för många. Låt de "mittemellan-tävlande" ha rallyn och låt elittänkande fortsätta med tävlingslydnaden och bruks, rallyn är kanske enda grenen som passar "de vanliga människorna och dess hundar"!
Klart att alla ska tävla i rally men den ska behållas på den nivån den skapades som, för "allemans hund"!"
I nästa inlägg tänker jag (tror jag, om jag känner för det, inga krav här inte!) presentera mitt rallytävlande hittills, och den stora frågan är: Är jag en "elit" eller en "Svensson"? Spänningen stiiiiiger!!!! :)
Anledningen att det blir sen är för att jag måste gå och jobba...