I förra dagboksinlägget berättade jag om min och Gromits jaakko-sväng mellan hinder nummer 2 och 3, i vårt allra allra första lopp för säsongen. Under banvandringen skrattade jag lite åt mig själv vid tanken att jag - antagligen (hade inte riktigt bestämt mig) - kommer prova detta "senaste agilitytrick", som jag enbart har testat typ 3-4 gånger hemma på klubben (plus någon gång då det inte funkade). Det som roade mig mest var inte det faktum att "alla andra" tycktes planera en mer sedvanlig handling (detta bara spädde på min osäkerhet), utan att många tänker "sånt kan jag göra på träning - aldrig på tävling! Inte än, i alla fall... Huva!".
Ja, så har jag hört många säga under årens lopp som har gått med alla dessa nya olika handlings/dirigeringsmode (där vissa består, men andra faller i glömska) som dyker upp vart efter. Jag minns i agilityns begynnelse när man kom på att det var smart att lära hunden att forcera slalomet även om föraren gick på dennes vänstra sida - alltså "höger-slalom", som vi agilitynördar kallar denna handling av hunden (hund och slalom på förarens högra sida). "Jag tränar detta hemma på klubben. Skulle aldrig våga göra höger-slalom på tävling!", var ord som man ofta fick höra. Redan på den tiden begrep jag inte varför man inte även testar på tävling. "Vadå?", funderade jag, "Varför inte? Någon gång måste ju vara den första. Varför inte redan nu - idag?!", resonerade jag. "Om det inte funkar denna gång, så är det ju bara att fortsätta att träna. Det kommer ju en ny tävling sen - igen!" Jag vidhåller med mitt gamla resonemang - cirka 20 år senare - om det inte av någon anledning är en mycket viktig eller avgörande tävling; "Det är bara att testa. Går det så går det. Om inte - so what?!" Och ibland blir man faktiskt positivt förvånad över sin byracka till jycke. Ibland är de duktigare än man tror. :)
Haha! Fast å andra sidan så är nog inte denna inställning något vinnande koncept, eftersom jag har stannat kvar i klass 1 sedan jag började att tävla, typ sedan anno 1994, nångång. *skrattar*
Den "berömda Jaakko-svängen" med min breda feta rompa och min lilla söta jycke-Grompa. ;) Foto: Jennie Ejneroos.
En liten förklaring till er som faktiskt inte är agilitynördar:
Hopphindret med gul markering på bommen är starten. Jag lämnade Gromit i starten, och ställde mig strax före det hinder som Gromit hoppar just nu på bilden. Jag stod med kroppen mer vänd mot den nyss stillasittande Gromit. På bilden så är jag på väg att vända mig om mot det tredje hopphindret som är till vänster (utanför bild). På detta sätt visade jag med mitt kroppspråk - den annars springglada Gromit - att vi ska genast svänga av åt sidan. Om jag inte gjort så här så skulle Turbo-Gromit antagligen antingen ha rusat bort in i slalomet som skymtas i förgrunden, eller bort mot en tunnel som i och för sig låg ganska långt bort, men inte tillräckligt långt bort för en Turbo-Gromit. Svängen blev nu istället mycket snäv och tydigt för Gromit. Det känns dock lite obehagligt att ha jycken bakom ryggen för en sekund medan han springer runt mot det rätta hindret.
Spirou sitter och glor uppfordrande.
I måndags, i iskall snålblåst, gick jag igenom Spirous tävlings-lydnadsfärdigheter här hemma på gårdsplanen. (Vi hade inte tränat sedan sist. *suck*) Egentligen hade jag först tänkt att så fort som möjligt placera min frusna och stora rumpa i min varma goa soffa, men en av mina tallar därute på tomten lockade mig ut igen i blåsten. Vi hade precis kommit hem från jobbet, jag gick in för att stoppa in matvarorna i kylskåpet och för att ta fram Spirous matportion från frysen. Jag gick sedan ut till hallen för att ta av mig ytterkläderna. Hundarna hade först varit kvar ute, men Spirou öppnade dörren och gick in. När jag skulle stänga efter honom (suck, nedrans hund), upptäckte jag tallens lite utsatta position. Den håller alltså på att rasa ned i blåsten. Så jag och hundarna gick ut igen för att kolla läget, och om mitt stackars staket kommer att överleva den snart inom ganska snar framtid analkande "tall-krasch". Jag upptäckte att tallen - när den nu någongång kommer att falla - så kommer den att hamna i ett annat träds grenklyka. Det är nog lugnt.
Då plötsligt känner jag inte längre den kyliga snålblåsten, utan får träningslust (!). In med Gromit och Wilbur i bilen. Ut med apportbocken. Och fram med en glad och träningssugen Spirou tillsammans med lite schmackos-bitar. Apropå schmackosena, så upptäckte jag tidigare att om man ska få ordentlig fart på Spirre, så måste man bjuda på lite större bitar. Annars blir han inte mer motiverad av schmackosarna än med annat godis.
Spirou kändes riktigt bra. Han hade rätt attityd med fart (i hans mått sett) och glädje. Han är lite seg i ställande och läggande, men om jag saktar in litegrann innan mitt kommando så funkar det bättre. Visserligen är detta insaktande dubbelkommando-risk, men hellre en glad hund som gör relativt snabbt det jag vill än en seg och osäker jycke. Lite poäng hit eller dit - spela roll!
Min plan är att jag denna vecka ska träna varannan dag, och att jag under veckan även ska ge honom belöningar när han till exempel spontant sluter upp i fot-position eller när vi får till plötsliga tillfällen för korta ingångs-träningar eller ställande/läggande. Vi ska bara ha roligt!
Jag ser faktiskt fram emot lördag och tävlingen. Det ska bli kul! Hoppas jag, det finns ju såklart en stor risk att Spirre får stora skälvan att nån män´ska ropar för sig sjäv ute på planen (tävlingsledaren) och/eller att han bara segt dammsuger sig runt lydnadsplanen. Hur som helst ska jag verkligen försöka att bibehålla min glada och uppsluppna attityd, och hoppas att det smittar av sig på min bästa Spirre-Spirou. Hoppas bara att inte lydnadsfolket tar min (nu förhoppningsvis) glada och uppsluppna attityd för att vara nonchalant mot deras... nej! Fel!... vår sport.
Jo, är det nån som har märkt att jag har bytt mall här på hemsidan? Egentligen gillar jag inte riktigt denna, är inte nöjd. Den är för tjusig och fin. Den är inte riktigt jag. Den gamla är mer jag, men.. har liksom tröttnat lite på den. Men.... Jag kanske byter tillbaka, eller kör varannan vecka denna och varannan vecka den gamla. Ja, ja... Varför kan inte "mina vänner på dinStudio" hitta på en ny ful mall. Är det ingen efterfrågan på fula mallar, eller?