Jag förstår nu att alla undrar och frågar: "Men... hur gick det på bilbesiktningen, då?"
Okej, lugn! Jag ska berätta. Sätt er nu tillrätta i soffan, på parkbänken, kontorsstolen eller där bakom disken i butiken. Here we go...
Jo, vet ni vad som hände? Nä, det vet ni ju inte.. Sluta larva mig! Jo, jag kommer dit i god tid!! Och när jag gliiider in på bilprovningsområdets parkering, så är det.... helt tomt!!!!! "Vad är detta!!", undrar jag lite ängsligt och oroligt, "Är det stängt?!" Jag menar i alla dessa år man har haft bil - och det är faktiskt ganska länge - så har jag aldrig, aldrig någonsin varit med om att det inte står typ 20 bilar och väntar på att just sitt nummer ska börja blinka i displayrutan ovanför infartsportarna.
Något tveksam styr jag in och parkerar mig snyggt i en av de långa - och tomma! - parkeringskörutorna. Jag går ur bilen, ser mig lite om, och går bort mot anmälningsrummet. Plötsligt!! Plötsligt så ropar en röst från ingenstans: "Du kan komma in hit direkt!!" Jag ser mig om, men jag ser inte en människa. Däremot åker en av portarna upp. Jag försöker kika in genom porten som åker upp, men ser ingen. Men jo! Där är en kille. "Talar du med mig?", ropar jag lite dumt tillbaka. "Jaaa!", svarar mannen. Jag vill härmed förtydliga att jag var alltså där hela 10-15 minuter innan avsedd tid!!!
Jag kör in, och tas emot av två (2) killar, som genast tar hand om min fina (?) bil medan jag tar ur Pingu och Spirou från bakluckan. När jag nu i alla fall hade bakluckan uppe, så talar jag om att varningstriangeln ligger där under en "lönnlucka". Den ena killen kikar efter och blir nöjd. När jag stänger "lönnluckan" så far ett damm-moln upp... Jag skäms lite. Tydligen räckte det inte att innan avfärd kvickt borsta rent (?) med den gamla snöborsten med trasigt skaft. "Den är lite smutsig", säger jag lite förläget till killen. "Det kan man göra nåt åt", upplyser den ganska ocharmiga killen. Den andra killen var betydligt (och det säger egentligen inte sååå mycket) charmigare. Den sistnämnde tittade i alla fall mot Spirou och Pingu med en inställsam blick och förseslog trevligt att om jag ville kunde ta en fika inne i väntrummet. Jag avböjde vänligt, talade om att jag är lite nyfiken av mig. Killen tycktes tycka att det var bra.
"Funkar bilens bromsar och blinkers, månntro?", spanar Spirou undrande.
"Du kan gå in där och vänta medan jag tar bilen på en liten tur.", säger den ocharmige killen när han sätter sig i bilen. Jag gör nästan som han säger; jag går in "där" (väntrummet/reception/kassa), men fortsätter sedan ut och kollar in min bil medan den får bromsar etc kollade. Spirou och Pingu är också ganska nyfikna.
Bilen gick igenom; jag fick köra hem med den. :) Men det är inte det allra märkligaste - utan att jag kör därifrån klockan 17.20 - alltså den tiden jag hade fått för besiktningen!!
Pingu hängde inte med när vår bilen for kvickt förbi oss, men man kan ana den i övre högra hörnet på bilden.
Just det! Jag var ju utan bil innan detta i ett par dagar (måndag fm-onsdag em) - och det var ju hemskt!! Bilen var alltså inne på verkstad och så fattades några reservdelar och det gick inte att "lappa ihop" den, så att jag kunde ha den medan man väntade in reservdelarna. Jag blev helt "devestated" där jag var strandsatt på jobbet. Hur gör jag nu? Hur ska jag komma hem? Och sen komma till jobbet nästa dag? Gå? Med två pensionärshundar, som måhända inte egentligen borde gå en sådan lååååång sträcka (det skulle alltså ta cirka en timme - minst). Hur funkar det där med bussar, taxi eller vad det nu heter? Jag har haft körkort sen.... lääänge sen i alla fall, så jag kan ju inte sånt. Och tar de emot fyra mer eller mindre (o-)uppfostrade hundar på bussar och i taxibilar?
Allt löste sig hur smidigt som helst tack vare brorsan. Puh!
Eh... "brorsan"? Jag har alltså tre brorsor, så när jag här brukar skriva "brorsan" så menar jag alltså en av dom; men det är inte alltid samma brorsa. (Det där var bara en liten upplysande parantes.)
Brorsan bor så behändigt inom lagom gångavstånd från jobbet, och vi kunde anpassa och kompromissa om nyttjandet av bilen. Hur smidigt som helst! Tack, brorsan!!
Men ni ska veta hur skönt jag tyckte det var att få tillbaka min bil. Jag tror att jag faktiskt ömsint pussade den på ratten när jag styrde ut genom verkstadens grindar. Åh, min bil!! ♥
Klara att åka iväg med protokollet i handen. Jag, har alltså protokollet - inte hundarna.
Samma ställe för ett år sen! :)