De senaste två timmarna har jag och hundarna roat oss med att... Ja, gissa! Skottat gårdsplanen, uppfarten och lite tak där jag nådde upp från marken. Medan jag skottade vid grindhålet hade jag lite underhållning med att nyfiket studera kalabaliken hos grannen. En taxi-chafför hade kört fast i snömodden vid grannens infart. Där var nu fem halv-(?)fulla handlingsförlamade varelser och en stackars taxi-chafför. Jag tyckte även lite synd om bilen, faktiskt.
När de efter ett bra tag bara gjort saken värre - nu stod bilen och blockerade tvärs över hela vägen, med bakhjulen typ nästan i diket och framhjulen fast i snömodden i grindhålet, så begav jag mig dit för undsättning med snöskyffeln i högsta hugg. Efter ett par goda råd, och fem rejäla skyffeltag så var bilen fri. "Det ska vara en kvinna till detta!!", utbrast den ena tjejen stolt, högljutt och berusat-sluddrigt - om och om igen. Jag fick även en ordentlig kram av en av männen. Ja, ja... Jag gjorde egentligen inte så himla mycket. Misstaget man gärna gör när man kört fast är att man är dum-lat och inte skottar fritt ordentligt. Man tror - önsketänker - att det går nog ändå. Det som gjorde skillnad mot deras tidigare försök att komma loss, var nog förutom skyffeltagen, att jag gav taxi-chaffören mer nyktra vägvisningar. Han vinkade tacksamt när jag lämnade dom efter slutfört uppdrag.
Jag kan dock tänka mig att min snöskottnings-teknik har på sistone blivit imponerande! Därav kvinnans stolta tillrop. :)
><
Jo, Spirou tycker fortfarande att det är lite läskigt när jag skottar snö. Han har antagligen förknippat det med knallar och pangande. Han vill inte springa runt benen och vara ivägen som de andra två gör (vilket är något irriterande i och för sig), utan han sitter borta vid bilen eller uppe vid huset och iakttar oss på avstånd. Jag låste förresten dörren när han själv öppnade den för att gå in. Nä, han skulle minsann vara ute med oss! Det är inte farligt med knallar!
Positivt var dock att när det nu kom en liten knall, så sprang han faktiskt bort till mig - istället för att i panik försöka komma in. När jag glatt och uppspelt ropade på honom sekunden efter knallen, och viftade med godispåsen i vädret, så kom han glatt springande med hög och glad svans. Självklart fick han flera schmackos-bitar. Tänk vad lite schmackos kan göra!
Nä, nu är klockan 22.22. Nu är det dags för lunch-middag. Det blir risgrynsgröt (hemma-gjord, förstås), skinkmackor och julmust. Och så några chokladbitar från julklappschokladasken nummer 2 som efterrätt. *mums*