Bläh! Sur och grinig. Dumma!
I morse på väg mot jobbet, vid rondellen före centrum står en sån där stor ljusdisplayreklamskylt. En dum ful tomte vinkar åt mig och önskar - envist - God Jul när jag närmar mig rondellen. "Hrmf!", muttrade jag surt tillbaka och unvek att få ögonkontakt med dum-tomten. Om man inte ser så finns det inte.
För ett litet tag sen blev jag vansinnig på mina fina hundar. Var och en fick en i taget en rejäl utskällning. Nja, stackars Spirou, som inte hade gjort ett jota, fick inget skäll - men han var ju där och hörde eländet när hans brorsor fick sig en ordentlig, vansinnig avhyvling.
En stund efteråt, när jag lugnat ner mig, så fick en i taget varsin - lika rejäl som utskällningen- ursäkt med klappar och smek samt en och annan puss. Hm? Det är verkligen oharmoniskt och fult i min flock just nu. Är det inte slyngel-Pingu, morr-Wilbur eller bjäbb-Linus, så är det ful-matten som morrar och grymtar och har sig. Det är bara stackars Spirou som lider i det tysta...
Att det alltid ska bli typ samma sak varje december... Man borde gå i ide. Jag förstår igelkottar och björnar. Att de går i ide, alltså. Apropå björnar, så är jag arg som en ilsken björn. Allt är dumt. Och kallt. Och dumt. Och ännu dummare. Bläh!
Om det inte går att förbjuda december, så borde jag förbjudas. Förbjud mig!
Arg och sur förbudsskylt - precis som jag.
Vad det är jag blir vansinnig över? Jo, när man jämt och ständigt har typ tusen hundar virvlande runt fötterna. När vissa hundar ställer sig på bakbenen och krafsar hårt med framtassarna på mina vader medan jag böjer mig ned för att sätta på mig skorna. När hundarna envist ska trassla in sina tjugo fötter och ben i sitt eller de andras koppel. Koppel som sedan är lindat runt hundens hela kropp - bara några sekunder efter man har nyss trasslat ut hela hunden. Koppeltrassel med tvåtusensjuhundrasextiofem varv runt ben, tassar, mina ben och en och annan stolpe. När hundar vägrar att hoppa in i bilen när man har bråttom att åka iväg. När man inte törs öppna bakluckan på grund av den överhängande risken att den sedan inte går att stänga. När hundarna måste ta sig in till bagageutrymmet genom baksätet med irriterande krångel, och varje gång "låtsas" inte ha en aaaaning om att de ska krypa in dit. När händerna är som istappar och värker och det gör rackarns ont att hålla i trehundra koppel med hårt dragande hundar i andra ändan. Koppel som hela tiden trasslar in sig till 20000 knutar. När det är iskallt inne, så man hela tiden sitter och huttrar. När låset till ytterdörren krånglar och är trögt. När bilens kupébelysning släcker sig innan man har letat klart efter koppel och annat man ska ha med sig. När... När... När.... *morr* Det är milijoner med småirritationsmoment - hela tiden. När hundar morrar och surar bara för att vissa andra hundar är typ en halvkilometer ifrån där morrhunden ligger och vilar. Ja, jag överdriver något. So what?! Får jag inte det, va?!
Sur padda som inte alls ville bli fotograferad.