Har ni sett TV-programet "Huset fullt av hundar"? Såg ni SVT:s "Debatt" där de diskuterade just detta hundprogram? Faktum är att jag reagerade mest mot det som sades i "Debatt". Eh...? (Hund-)Folk! *himlar med ögonen*
Trots (!) att jag är hundägare, och att jag värnar om alla djurs (inklusive insekter etc) väl, så tycker jag faktiskt att de (i debatt-programmet) som protesterar mot hundhållningen i "Huset fullt..." överdriver ganska mycket, och att de hade rätt så svaga argument. Jag menar, när de fick reda på att dessa omplaceringshundar var vanliga jyckar som till exempel "blivit över" hos kennlar pga skönhetsfel eller dyligt - alltså inte några olyckliga stackare som farit illa i knarkarkvartar etc, så blir de upprörda för att... ja, varför då? Falsk varudeklaration, eller nåt. "Då är det ju inte "riktiga" omplaceringshundar!", utbrast en tjej. Va?!! *suck* En omplaceringshund är väl en hund som på grund av olika omständigheter har bytt hem. Det är väl istället bra att TV-produktionen har vett nog att inte ta med hundar som tidigare farit illa, att de faktiskt har tänkt till.
Annars så protesterade de mest mot att SVT med berått mod låter hundar ryckas upp från hem. Att de först får bo i ett hem en vecka, och sedan bli ratade, och måste flytta därifrån. Hundarna (förutom den som får stanna i familjen) blir först älskade och ömt klappade, för att sedan hårt bli utkastade.
Ja, de får flytta därifrån. Men tillbaka till exempelvis kenneln som de kom ifrån, där de - förhoppningsvis/antagligen - blev/blir mycket väl omhändertagna.
Jag undrar nu vad det är för skillnad på detta och att man låter sin hund bo på pensionat medan resten av familjen åker på semester? Är även detta då djurplågeri? Eller alla dessa som låter sin hund vara på dagis medan husse/matte arbetar? För att inte tala om alla dessa avelshundar som till och med emigrerar till ett annat land i ett halvår eller längre, och tvingas bo med människor som inte ens talar i samma språkmelodi som de är vana med, och kanske till och med har andra (hundhållnings-)regler. (För inte tala om olika utställningsregler ;)) "Nä, det är skillnad, det är typ nödvändigt ont!", kanske någon nu protesterar. Men... är det verkligen det? Och hur sjutton vet hunden det?!
Jag blev faktiskt lite irriterad när jag tittade på debatt-programmet att det inte fanns någon som tog upp detta. Det var dock en person som påpekade att det faktiskt (ofta) står i hundens köpekontrakt, att uppfödaren vill ha tillbaka jycken om ägarna av någon anledning "ångrar sig".
Den jag blev mest irriterad över var tjejen från djurskyddet. Hon om någon borde ha bättre koll, och kunna professionellt ifrågasätta saker och ting, istället för att bara maniskt racka ned på SVT:s produktion. Men helt ute och cyklade var hon dock inte, för precis som hon, så reagerade även jag på att i det andra avsnittet så sa de att de hade stängt in en hund i bur under natten (vilket är olagligt), men man förstod sedan att burdörren hade varit öppen. Detta tar osökt mig in på själva "Huset är fullt... "-programmet...
Här är huset fullt av hundar - vid trim- och fixardags - med bland annat ett stycke "trasig" hund.
Nu har jag bara sett ett och ett halvt avsnitt, eftersom jag somnade efter det halva första programmet. Visserligen var jag väl trött, men det var det mest säääävliga TV-program jag någonsin varit med om. Det är så himla tillrättalagt och "tuttinuttigt". Personligen så avskyr jag "tuttinutt"!! "Är programmet underhållning eller utbildning?!", var det någon som undrade i Debatt. Hihi! Ingetdera säger jag!
Jag funderade faktiskt själv på detta när jag såg på det andra avsnittet. Numera förstår jag fullkomligt varför det är nödvändigt att man castar alla medverkande till dokusåpor etc. För att ett TV-program ska vara roande att titta på, så måste deltagarna ha "något extra", ha det där "det", människor som bjuder på sig själva.. Och om inte deltagarna har "det" - så måste i alla fall programledaren ha det!
En bra programledare har utstrålning, som ställer kluriga, märkliga och lite udda frågor, som skrapar hål på ytan, som lockar fram varje deltagares personlighet. Visst är tjejen gullig och så, men det räcker inte! Man kan inte lite lätt fråga "Hur känns det?!", och sedan nöja sig med ett litet enkelt "Bra!" (okej, jag överdriver lite nu). Man måste gå mer in på djupet, envist fråga varför, och våga ställa mer vardagliga och kanske också lite komiska frågor. Vara mer oberäknelig!
Jämför med SVT:s "Djursjukhuset":s programledare. Speciellt de senaste säsongernas programledare har varit finurliga, lite tokiga, bjudit på sig själva, och framför allt ställt ordentliga frågor som kräver ordentliga djupa och seriösa svar. De har visat på engagemang.
Man kan faktiskt även jämföra detta med att vara instruktör. Jag vet själv att jag alltför många gånger (speciellt förr när man var ny) nöjde mig med ett enkelt "Bra!" vid frågan hur det går för kursdeltagaren och dennes hund vid de olika övningarna. Numera så envisas jag med att de måste visa upp hur "bra" faktiskt ser ut (och därefter bestämmer jag hur "bra" det nu egentligen var.)
På bilden är två livrädda jyckar, en hund som låtsas att hästmonstret inte existerar och en fotograf som håller sig på behörigt avstånd.
Jag följer faktiskt även "Ponnyakuten" som går på söndagarna i SVT:s Barnkanalen. Det är ett program som både är underhållande och utbildande. Jag kan inte mycket om hästar. Fel! Nu kan jag en hel del om hästar, efter att ha följt detta program i nu snart två säsonger. Programledaren kanske inte har världens största utstrålning, men hon envisas att ställa kluriga frågor, som kräver att deltagarna tänker efter, och därmed visar upp sina olika personligheter. Detta i sin tur får mig som TV-tittare att trevligt känna för de olika deltagarna. I och med att det är nya deltagare för varje avsnitt i "Huset fullt..." så är programledarens kompetens såå mycket viktigare än i program där man följer samma deltagare under en hel säsong. Lika viktig är även casting-arbetarnas kompetens... Tyvärr är det så att vanliga "tråk-Svenssons" inte funkar "automatiskt" i TV.
"Huset fullt av hundar" kunde ha funkat - om de hade avstått dumheterna med att de ska omständigt och långdraget säga adjö till den totalt oförstående hunden som inte ska få stanna kvar hos familjen, och om de inte hade nöjt sig med att enbart skrapa på ytan, utan istället fördjupat sig (i alla fall liiite grann) i hundägandets labyrint av frågor om dagliga rutiner, mat, kloklippning, bajspåsar, motion, godis, leksaker, koppel, halsband, aktivering, lydnad, pälsvård, hundsporter, vaccinationer, sjukvård etc, etc, etc, etc....... ;)