*gäsp* Har precis kommit hem från Strängnäs. Jag fick idag en anledning att lyssna på min "Loser"-CD på hemvägen från agilitytävlingen. Och det är ju positivt på ett sätt, eftersom det är en hel del bra låtar på den - lite deppiga, dock. Äh! Det är en ny tävling nästa helg. Jag har ju även en upp-peppar-CD, som jag så gott som alltid lyssnar på på vägen mot tävling. Oftast så brukar den få vara kvar även på hemresan, men nu var jag djärv nog att byta till sanningens CD. ;)
Okej, självklart så kom jag inte hemifrån förrän en halvtimme efter min plan, så... jag var på tävlingsplatsen nåååågot sen. Ja, ja... Och självklart så bara måååste jag sätta upp tält och burar innan jag rastar hundarna och värmer upp Gromit. Eh...? Behöver jag nämna att Gromit och jag hade fått startnummer 2.
När jag håller på och fightas med tältet så inser jag plötsligt - fast jag har sett det innan, men det hade liksom inte sjunkit in i mitt medvetande - att det är mediumklassen som håller på, och de är snart klara. Med andra ord, så är det alldeles strax banvandring för large-klassen. Oj! Hundarna sitter i bilen - en "mil" bort - orastade. Men jag tänker ändå: "Jag hinner!". Haha! Tält och burar monteras envist fort upp. Sedan går jag snabbt bort till bilen för att hämta jyckarna, de rastar sig själva på väg mot tävlingsområdet. In med jyckarna i varsin bur, banvandring.
När det är två minuter kvar på banvandringen, så går jag snabbt en gång till, på "utvägen" så anmäler jag mig hos inroparen, och hämtar sedan raskt Gromit. Vår uppvärmning till detta första lopp bestod sedan av ett kort gruff mot en stackars bearded collie och en halv snurr. Sedan var det bara att gå in på banan - och köra! Vilken drömstart! Inte!
Min bortförklaring till kort-gruffet var för att jag var för jäktad för att reagera innan det hände, och det hände nog mycket beroende på mitt jäkt. Och den halva snurren var en början till vår ordinarie uppvärmningsprocedur, som annars består av snurrar, cirklar, åttor, ligg, backa, rulla, sitt kvar etc i lite blandad ordning. Eh..? Vi hann bara med en "halv-snurr". Sedan stod alla och väntade på oss.
Hur gick det då? Jo, första halvan av banan, Hopp-klass, fick vi till två vägran, beroende på speedad hund och otydlig matte. Han tjuvstartade dock inte! Duktig hund! Resten av banan gick hur bra som helst, med några fina "räddningar" från Gromits sida, bland annat när han hamnade lite snett mot ett hopphinder. Ibland undrar jag hur han får till det egentligen? Han hade fint drag mot sista hindret. Duktig vovve!! Om jag minns rätt så kom vi typ på 14:e plats med massor med tidsfel av 23 startande. (Jag ska strax kolla upp det om det stämmer, jag orkar just nu inte att gå och hämta anteckningen.)
I Agilityklassen blev det disk. Även här hade vi startnummer 2, men ettan var inte där, så vi startade först (vilket inte gör mig ett dugg, banan ser likadan ut för den första startande som för den siste). Gromit småfuskade på kontaktfälten, som var klockrena igår hemma på träning, men kan han hemma så ska han ta mig sjutton även kunna borta på tävling. På en raksträcka, så plötsligt vinklar han av nittio grader, och rusar bort till balansbommen istället för att fortsätta rakt fram. Jag hade kommit på efterkälken, och när han kollar bakåt för att se vart jag tog vägen, så ropar jag förstås "Fram!" Haha! Ja, fram var ju då denna dumma balansbom, så han gjorde bokstavligen det jag sa åt honom.
Till denna klass värmde vi upp oss ordentligt - i tid och så. Hm..? Kanske ska sluta med ordentlig uppvärmning och sånt. *funderar*
På banvandringen inför Agility-klassen, så bestämde jag mig för att testa blindbyte på balansbommen (som funkade perfekt igår här hemma), och lite bakombyten (som vi inte riktigt behärskar än) lite här och där, bland annat vid slalomet. Med andra ord: Min vinna eller försvinna-filosofi. Och försvann gjorde vi!! ;))
Gromit försvinner bakom tunneln på någon tävling förra året någonstans.