Det är ett jäkla sätt!!! Nån idiot... Jag är så upprörd så jag både skakar och stammar! ... Nån idiot har snott... EN TIMME!!!! Min bästa timme! Visserligen är jag fullt medveten om att jag kommer få tillbaks den - OM ETT HALVÅR!! Jag vill ha den NU!! :((
><
Det första jag gjorde igår efter jag hade vaknat var att göra ingenting en stund. Sedan åkte jag ned till jobbet cirka en halvtimme. Eftersom jag kvällen innan skjöt upp det jag skulle göra till dan efter, så blev jag alltså tvungen att göra det jag måste igår tidig morgon. Det kändes kvällen innan MYCKET BRA att skjuta upp det. Fast igår morse kändes det INTE LIKA BRA. Hm.
När jag sedan kom hem, så gjorde jag ingenting en stund igen. Efter det gjorde jag inget. Sedan gav jag hundarna sin frukost. Sedan gjorde jag ingenting, och ingenting. Sedan åt jag frukost. Efter frukosten så gjorde jag ingenting Sedan ingenting igen. Efter en stund började jag fundera om jag kanske skulle göra nåt. Denna ansträngning att fundera på det, gjorde att jag kände att det var hög tid för en tupp-lur. För att få tillbaka krafterna.
Någon timme senare vaknade jag. Då kände jag mig helt utmattad av hunger. Så jag tog en liten fika-stund för att få lite energi (kanelbulle med äkta iskall coca-cola). Efter det måste man ju låta "maten" smälta i magen... Kanhända att jag råkade somna till igen.
Sent om sider på eftermiddagen sätter jag i alla fall igång att raka sex stycken springeröron, trimmar åtta stycken springertassar, klipper 32 stycken springerklor plus tre stycken sporrar och borstar/kammar tre stycken springrar. Observera att jag inte gjorde i ovan nämnda ordning. När dom var klara (och ganska fina), så dammsuger jag (nästan) hela huset. Wilbur hoppade jag över eftersom jag rakade ju ned honom för ett par veckor sedan. Pudel-borstning kändes inte riktigt behövligt. Jag vill annars sköta om pälsarna varje vecka eftersom jag HATAR tovor. Går man igenom pälsen så pass ofta är det hur lätt som helst att borsta dom. Så detta borstande är ren självbevarelsedrift.
Nykammad Keatonpäls. Han är för övrigt ett riktigt pälsmonster...
Vi hann till skogen innan det blev mörkt. Yes!
I skogen så händer det där som ABSOLUT INTE får hända! Cirka fyra minuter senare är hela flocken samlad igen. Rymmaren fick INTE ett kärt och varmt välkomnande! Sedan var det en byracka som inte vågade annat än att gå följsamt efter mig. Måste ändå säga att det var länge sen sist - rymmarhund, alltså. Med tanke på årstiden så är det ännu mer förbjudet än det är annars. Bläh-hund! Och Bläh-matte!
Idag började dagen precis likadant som gårdagen - jag gjorde absolut ingenting. När jag sedan upptäckte den där horribla stölden, så tappade jag ALL eventuell lust att göra nånting. Jag satt mest i soffan och muttrade över min saknade timme! Sedan mycket sen eftermiddag blev det en tur till skogen - och jag kom på att ta med kameran. Ovan syns Spirou, Wilbur och sist Keaton på stigen. Gromit... Ja, var e han, då?!
Jo, vis från gårdagen, så är han här - precis intill min sida! Så det så!! Han ser upp på mig och undrar typ oavbrutet: "Nu då! Får jag springa iväg nu, ´rå?
Efter skogsturen så åkte jag mycket motvilligt upp till brukshundklubben för en stunds träning. "Vill inte!", upprepade jag tyst för mig själv. Fast... den där lydnadstävlingen är ju snart. Freestyle-tävlingen också. Likaså säsongens agilitytävlingar. Först ut var Gromit. Planen var minst sagt en enda stor lervälling. Min ovilja till träning blev inte så mycket bättre. Försökte hitta en liten fläck på planen som var något sånär torr. Hm..? Började lite smått med fot-träning. Han fattar ju inte! Jag blir så less! Jag har inte tålamod - jag blir bara irriterad på honom. Jag behöver verkligen få respons från hunden och se resultat snabbt. Annars tappar jag motivationen direkt.
Eftersom jag ju vet att till exempel ett snett sättande är "fel", så vill jag ju inte belöna ett snett sättande. Fast... Jag har inte tålamod att se till att han får till ett rakt sättande. Detta blir till typ en ond cirkel... Om man jämför med agility, så kan man där mer "slarva" med till exempel inlärning av kontaktfält. Visserligen kommer du aldrig vinna, men agilityn är så kul i sig självt att det gör ingenting. Är det nån som vet ett ROLIGT sätt att lära in fotgående, så TELL ME, TELL ME!!!
Hur som helst, när jag började känna irritationen välla upp, så började jag träna lite agility istället med Gromit - i leran...
Efter Gromit var det Spirous tur. Nu gick jag inte ned på ler-planen, utan höll mig på de grusade "gångplanerna". Spirou tyckte det var jätte-kul att träna - både lydnad och freestyle. Fast han tycker nog att freestyle-konster är roligast. Och jag tror att jag inte påverkar honom - faktiskt. Lydnaden tycker han är helt okej, fast att skutta och hoppa och snurra och rulla är ändock roligare!
Nu hade jag tänkt åka hem... Fast när man ser Wilbur och Keaton väntandes i bilen, så smälter man... De fick bägge samtidigt var sitt träningspass. Keaton har nu nästan lärt sig att skälla på kommando. Ganska häftigt egentligen att man kan lära en döv gammal 13-åring det. Har ännu inte kommit på nåt bra kommandohandtecken.
Wilbur är jätte-duktig på fotgående och sånt. Synd bara att han så motvilligt vill sitta ned. Sättande är ju en ganska viktig del i tävlings-lydnad...
Slutligen en bild från skogen:
... Min timme... Where art thou...?! Snyft...