Pingu och Zafir

(nu finns det bara "stornosar" kvar.. men "lillnosarna" finns för evigt i mitt hjärta)

Dagbok

Om man inte orkar läsa allt jag svamlar om, så kan man klicka på en bild, så kommer bara bilderna - utan en massa tjatig text. Lycka till! :)

Tillbaka till startsidan

Looooser!!!

eller

Sommarcups-finalen

2012-08-09

Rubriken skulle också kunna lyda: Den förste förloraren, det är jag det! (Ni fattar väl att jag bara driver med mig själv?)

Igår var det final på Sommarcupen. Det var ju rackarns spännande inför den sista deltävlingen både i large- och i smallklassen. "Ledartröjan" delades i large mellan Sheena, min urduktiga lånehund och Lilla Vieux, båda på 19 poäng, samt i small mellan Naya och Phoebe, båda med 23 poäng. Det fanns även en chans (om ovan nämnda skulle diska sig eller inte ställa upp och att de andra vann sina klasser) att Mackan, Sharon och Yazza skulle ta över vinsten av hela tjottaballongen i respektive klass.

Ösregnet gjorde verkligen skäl för sitt namn; det ÖSREGNADE med råge! Man kunde se blå himmel runt om borta i horisonten - fast precis över brukshundklubben -och framför allt precis över agilityplanen så var det tjocka, mörkgråa moln. Man är inte riktigt riktig när man gör något sånt här - frivilligt. Men... lagom till large-klassen så slutade det att regna. :)

Ja, jag klantade bort stackars Sheena från den hägrande vinsten. Tre hinder från mål i Hoppklassen så blev jag för en sekund osäker var hindret egentligen stod - och jag kom ett steg fel, som medförde att stackars Sheena inte kunde göra annat än att ta hindret från fel håll. Hon gör verkligen precis som man säger/visar.

Nu var ju allt kört, för chansen/risken att Lilla Vieux skulle diska sig i Agilityklassen, samtidigt som jag skulle se till att Sheena vinner densamma var ju minimal. Men försöka duger...

Sheena och jag startar... jag håller i jycken på alla kontaktfält, men det var på ett hår när att vi missar kontaktfälten. Typ fyra hinder från mål blir jag osäker på banan, jag chansar... och det var rätt! *puh* Sheena och jag rusar i mål - felfria. Men... publikens hejarop vände till ett snopet "Neeeej!!". Jag vänder mig om... och där ligger det sista hindrets hoppbom - på marken. Attans!!

Jag vet nu precis (eller inte) hur hon den där fälttävlanhästtjejen på OS kände sig när guldmedaljen flög sin kos samtidigt som hoppbommen på sista hindret föll till marken. Fast... om vi hade varit felfria så hade det inte gjort nån skillnad; Lilla Vieux skulle ha vunnit i alla fall. Så... en riktig loooooser, det är jag.det! :)

Okej, här kommer nu alla bortförklaringarna (ni fattar väl att jag skämtar?)

1. Jag har varken tränat eller tävlat agility sen någon vecka innan 8:e april *suck* förutom sommarcupsdeltagande (fem tillfällen) och två kurstillfällen med suveräna Sheena. Jag antar (!) att mina motståndare (!) har varit nååågot mer aktiva. Om - mot förmodan - jag skulle ha vunnit, så skulle det nästan blivit lite som ett hån (?) mot de andra flitigt tränande ekipagen.

2. Mina närmaste konkurrenter om Sommarcups-guldmedaljen är antingen klass2 eller klass3-hundar. Själv har jag tävlat i klass1 sedan... 1994.

3. Jag har inte kört min egen hund. Sheena och jag känner egentligen inte varandra. De enda gånger vi har träffats är på Sommarcupens tävlingar samt på de där två kurstillfällena med Stina Mattson och Annica Aller i våras.

Jag vill här åter igen tacka Rosie - från djupet av mitt hjärta - att jag har fått låna - och även fått förtroendet - att köra urduktiga och suveräna samt väl grundtränade toppen-Sheena. Det enda felet med Sheena är... hon är inte en springer spaniel.

Jag hoppas innerligt att jag inte har sabbat nåt med Sheenas träning. Jag måste säga att jag har imponerats av denna jycke. Hon är typ självgående. Jag minns speciellt förra Sommarcupstillfället, då hon först tycktes tänka springa förbi ett hinder som stod lite så där långt ut i en sväng, men hon ändrar sig i sista stund. "Ja, men.. det hindret ska väl vara med?!", tycktes hon tänka och tar initiativet att egenmäktigt ta hindret - ur mycket snäv vinkel, och därmed räddar loppet. Fina, fina Sheena.