Här kommer en liten fortsättning på gårdagens "Det är väl ändå lite märkligt"-inlägg, som nu istället har förvandlats till "Eh... Okej, då".
Jo, okej, då. Jag får väl lov att erkänna:
Visst händer det (lite väl för ofta) att jag själv använder hundarnas koppel i uppfostringssyfte. Men... Jag skäms varje gång. Känner mig som en dålig matte som varken har ork, energi eller humör att få till det på ett mer - i mitt eget tycke - bättre sätt att få mina hundar att göra som jag vill.
Och visst händer det ibland att jag totalt tappar besinningen och dänger kopplen i backen i min förtvivlan över min oförmåga att få till det. Hundarna tycker då att jag är dum och oberäknelig. "Nu har det där monstet tagit över matte igen. Hjälp!" Hundarna går som små tända ljus för en liten stund. De uppför sig som små änglar en liten stund tills mattes adrenalin-topp har sjunkit, och därmed säger något vänligt åt dom. Då är allt som vanligt igen. Dra! Dra! Busa! Busa! "Allt är så himla kul igen!", studsar och skuttar hundarna i kör.
Och visst, okej, då! Spirou har ett sådant där rundsytt läderhalsband med "stryp-funktion". Det har blivit så uttänjt så jag kan inte ha det i ej "stryp-funktion" längre. Då glider det av honom om han böjer ned huvudet.
Och okej, då! Får väl också erkänna att jag har faktiskt tränat lite då och då. Spionen Catherine har ju avslöjat mig! ;) Hon har sett min skugga smyga omkring uppe på hundklubben. Fast oftast har jag faktiskt varit där för att träna andras hundar (kurs, alltså).
Men visst, okej,då! Jag kom nyss in efter ett lydnadsträningspass ute på gårdsplanen. Alla jyckarna tränades. Keaton var överlycklig! :))) Ja, det var de andra med, förstås.
Jag har även idag på arbetstid (bakom kassan) tränat lite ingångar med Spirou och Gromit. De börjar fatta!! :) (Wilbur jobbar inte i butiken med mig. Han jobbar under dagen som sällskapspudel åt min brorsa.)
Jag märkte nyss att även Wilbur har börjat förstå det hela. Dock har han egen uppfattning hur det hela ska gå till med avlämnandet av apportbocken och själva läggande i "läggande under gång". Hans tolkning av reglerna skiljer sig något från min. Hm..? Skiljer en hel det, faktiskt!
Nu ska jag dock vila en liten stund i soffan. Min "undanflykt" till att det är helt egalt att lata sig i soffan istället för att gå en långpromenad med hundarna, är att jag måste vänta på att tvättmaskinen blir klar. Finns risk att jag bara ska blunda lite.... (= *snark*)
Som sagt det är EN vecka kvar till KM:et! *s*
(Wilbur jobbar inte i butiken med mig. Han jobbar som sällskapspudel åt min brorsa.)